Sveriges störste rockpoet

Med Telecaster och skrivmaskin har Ulf Lundell målat svenska landskapsbilder och samtidsporträtt sedan 1970-talets mitt. De enskilda skivorna i hans enorma produktion kan ses som byggstenar till ett enda stort allkonstverk som ständigt bearbetats och kompletterats med nya iakttagelser från en av rockens skarpaste blickar någonsin.

Ulf Lundells tonår sammanföll med The Beatles karriär. Efter att ha sett deras konsert på Kungliga Tennishallen i Stockholm 1963 gjorde han sina första försök som låtskrivare och under sju år köpte han varenda ny Beatles-skiva. 1975 berördes han starkt av hur Bruce Springsteen på Konserthuset inte släppte publiken ur sitt grepp för en enda sekund. Han bestämde sig för att göra likadant den dag han själv stod på en scen.

I och med den euforiskt livsbejakande Kär och galen 1982 tog Lundell det definitiva steget till att bli Sveriges största rockartist. Med Den vassa eggen 1985 gav han oss den definitiva skilsmässoskivan. Nya album, ofta dubbla eller trippla, har kommit så gott som varje år genom hela karriären. Lundells texter har varit lyriska nedslag i ett ständigt pågående ord- och tankeflöde, fullt av både romantik och politik.

Även spelningarna har skapats i stunden. Lundell satte tidigt en ära i att inte spela samma låtlista två kvällar i rad. Hans svettdrypande urladdningar till konserter har inte sällan klockat in på tre–fyra timmar och innehållit långa mellansnack om tillståndet i landet. Återkommande varsel om karriärens förestående slut har följts av lika många antydningar om ett snart återseende.

Efter nyårsaftonskonserten på Göta Lejon i Stockholm 2015 verkade det ändå vara över på riktigt. ”40 år får räcka. Jag har levererat” hade det stått i pressmeddelandet inför turnén, men också ”man ska aldrig säja aldrig, det gör jag inte heller”. Sedan sade han ingenting alls förrän en januaridag 2018 då plötsligt 34 nyinspelade låtar dök upp på hans sajt. Ulf Lundell fortsätter att måla sitt mästerverk.