Kungarna av svensk hiphop

När Dogge 1995 tackade Rosengård, Alby, Norra Botkyrka, Fittja och Rinkeby i sitt Grammis-tal skrevs historia inne på Berns salonger. Tillsammans med bröderna Chepe och Salla Salazar hade han förflyttat förorternas röster från medieskugga till strålkastarljuset. Alla svenska hiphopartister av i dag står i evig tacksamhetsskuld till The Latin Kings.

Nästan alla The Latin Kings-album har tunnelbanetåg på omslaget. Trots att röda linjen nådde sin nuvarande sträckning redan på 1970-talet var bandets musik för många den första upplevelsen av livet i Botkyrkas miljonprogramsområden. Välkommen till förorten var bokstavligen vad det handlade om. TLK gjorde invandrare till individer och subjekt i en tid då fördomar och populism flödade.

The Latin Kings var från början namnet Chepe och Salla använde som graffiti-crew, men musiken tog snart överhanden. Genom en tredjeplats i Rap-SM 1992 fick de kontakt med producenten Gordon Cyrus som hjälpte dem till skivkontrakt. Singeln ”Snubben” marknadsfördes under parollen ”1000 sålda – 3000 snodda” och videon spelades oupphörligt på ZTV.

Ingen hade tidigare rappat om förorten på svenska, men Dogge insåg tidigt att det var den bästa språkliga dräkten för hans raptexter. Redline-soundet formades i takt med att DJ Sallas beats blev allt tyngre och när rättighetsfrågor satte stopp för gruppens önskelistor över samplingar, kallade man in musiker som fick spela in covers i stället.

I skuggan av betongen 1997 ses i dag som en av de viktigaste svenska skivorna någonsin, men försäljningsmässigt var den inte i närheten av debuten. Något år senare fullkomligt exploderade den svenska hiphopscenen och The Latin Kings nådde en helt ny publik. Under gruppens sista turné, som förband till ett återförenat Gyllene Tider 2004, spelade man inför nästan 60.000 personer på Ullevi i Göteborg.