Han var tillbakadragen och ansågs ibland lite tvär och svår. Någon gång har han beskrivitssom bortglömd. Men Olle Adolphsons namn dyker ständigt upp igen och idag är det nog ingen som ifrågasätter hans status i svensk visa och låtskrivartradition.
Vid debuten på scenen 1956 spelade han en central roll i att sjösätta en ny sorts svenskvisa. Han blev då en av de första att framträda i en ny tradition kabaretsång med namn som Sven-Bertil Taube, Barbro Hörberg och Beppe Wolgers vid sin sida. Med Wolgers samarbetade han också i några av sina mest älskade sånger, som ”Det gåtfulla folket” och”Okända djur”. Allt bidrog starkt till den svenska visvågen på 1960-talet.
Adolphson blev senare en ledande tolkare av exempelvis Evert Taube, han översattelandsplågan ”Trettifyran”, han skrev poesi, artiklar, målade, var en allmän livskonstnär.
Men han radade också ständigt upp egna små underverk, från visan ”Trubbel” till romantiska klenoder som ”Älskar inte jag dig då”, alltid med en mörk underton. Han blev kort sagt en ordets mästare evig i den svenska visan.
