Soul och folktoner i ljuv förening

I EMI:s studio i Skärmarbrink skapade Merit Hemmingson i början av 1970-talet en helt ny sorts musik: en svängig krock mellan soul och svensk folkmusik. När producenten Bengt Palmers spelade upp tejperna för en bekant och undrade vad hon tyckte blev svaret ett storögt “Huvva!”. Det jämtländska kraftuttrycket blev en perfekt albumtitel.

Merit Hemmingson från byn Gärdsta i Jämtland hade bara jazz för ögonen. Så snart hon fick chansen sökte hon sig till Stockholm och tillbringade otaliga kvällar på Nalen. Målet var att gå en jazzutbildning i Kanada, men i stället befann hon sig en dag i New York med uppdraget att dra ihop en kvartett med uteslutande svarta kvinnliga musiker som kunde ackompanjera henne under en folkparksturné.

Merit H. and her Girl Stars fick ett gott mottagande, men rollen som bandledare knäckte Hemmingson och på kuppen försvann glädjen till jazzen och pianot. Känslan återfann hon genom att byta instrument till Hammond B3 och den verkliga tändningen kom när hon sammanfördes med Bengt Palmers med idén att göra en orgelskiva med folkmusik.

Trilogin Huvva! 1971, Trollskog 1972 och Bergtagen 1973 var en innovativ musikalisk korsning, på samma gång lyhört traditionell och nyfiket experimentell. Skivorna dominerades av låtar från Dalarna, företrädesvis i moll. Groovet var jazzigt, men också tydligt inspirerat av Memphis-soul. Instrumenteringen hämtades lika mycket från rocken som från spelmanstraditionen.

Merit Hemmingson har på senare år turnerat med Ola Hultgren på trummor som enda komp. Resten finns i rösten och de möjligheter orgelns alla tangenter och baspedaler erbjuder. På skiva har hon efter sin berömda albumsvit på 1970-talet bland annat experimenterat med synthar, spelat in psalmer och tolkat Jan Johansson.