Tog svensk jazz till världen

När svensk jazz på 1950-talet blev internationellt uppmärksammad föll ljuset allra mest på barytonsaxofonisten Lars Gullin. Först som medlem i Arne Domnérus orkester, sedan under eget namn.

Gotlänningen Gullin, född 1928, var under en lång period en av Europas främsta jazzmusiker och han har få efterföljare i status och respekt.

Resultatet när alla delar av hans konstnärskap samverkade blev unikt. Gullin kunde jazzens alla rådande stilelement, men han förenade detta med citat från nationalromantisk musik och nordisk
folkmusik till något helt eget.

Balladen ”Dannys Dream”, uppkallad efter Gullins son, blev en bästsäljare och något av Gullins signum, samtidigt en symbol för hela den lyriska svenska femtiotalsjazzen.

Med tiden märktes ett allt mörkare stråk i Gullins musik. Hans musik blev, om man så vill, ”svårare”.  Men han nådde stort även genomslag efter att svensk jazz passerat sin absoluta zenit. Gullins sista stora verk, sviten ”Aeros Aromatic Atomica”, som kom 1976 – samma år som han gick bort – blev ännu en triumf för honom och för den orkestrala jazzen.