Numret bestod av en jättelik dalahäst ur vilken åtta balettflickor i tyrolska dräkter dansade ut på scenen i marschtakt. Karl Gerhard själv gjorde entré från hästens femte ben – en femtekolonn – och sjöng en kuplettext som skarpt kritiserade den svenska regeringens undfallenhet gentemot Nazityskland. Först efter hot om teaterns omedelbara nedstängning ströks numret och Gerhard övergick till att framöver läsa upp polisförbudet för publiken.
Karl Gerhard var aldrig intresserad av att stryka medhårs, utan bjöd sin publik på ”föda som inte är tuggad flera gånger förut”. Revyer innebar vid den här tiden ofta lättsam och folklig underhållning med pråliga shownummer, men för egen del ville han använda konstformen för att skapa satir.
Karl Gerhard arbetade oupphörligt och lär ha skrivit över 4000 kupletter. Det hände att han tonsatte sina egna texter, men oftast arbetade han med kompositörer som Kai Gullmar och Jules Sylvain. Liksom båda dessa var även Karl Gerhard homosexuell, vilket ännu var straffbart i Sverige.
Om sångtexterna stundtals var svårtuggade för den samtida publiken, kan tidstypiska ordval och dagsaktuella referenser vid första anblicken stå i vägen för den som tar del av dem i dag. Sammantaget förblir ändå Karl Gerhard modern: hans snillrika ordkonst, modiga satir och välartikulerade scenleverans kommer aldrig att gå ur tiden.