Sveriges första kvinnliga kompositör av populärmusik

När hon fick jobb i en Ernst Rolf-revy tvingade föräldrarna hem henne till Sundsvall, men i längden kunde ingen hålla Kai Gullmar borta från musiken. Med knivskarpt sinne för medryckande melodier blev hon Sveriges första kvinnliga kompositör av populärmusik och låg bakom evergreens som ”Swing it, magistern” och ”Med dej i mina armar”.

”Det är ju ett pojknamn!”. Skivbolaget var inte övertygat om pseudonymen, men hon stod på sig: inte Maj Gullmar som föreslagits, utan Kai. Med i. Ett så alldagligt namn som Gurli Bergström ansågs inte duga inför lanseringen som grammofonartist, men trots att hon snart valde att främst arbeta som låtskrivare förblev hon Kai Gullmar livet ut.

Efter att ha fått smak på nöjeslivet under studier i London, var Kai Gullmar företagsam som få i sin iver att få arbeta med musik i Stockholm. Hon sökte upp revykungen Ernst Rolf personligen för en provsjungning, öppnade en egen skivbutik just när depressionen drabbat Sverige och när hon nekades ett radiouppdrag med motiveringen att hon sjöng som en karl blev svaret ”Men ni har ju Zarah Leander”. Radiochefen gav med sig.

Efter låtskrivardebuten med ”Kan du inte sjunga – så vissla” spred sig ryktet om den unga damen som komponerade schlagermelodier och hon kom att arbeta med flera av det tidiga 1900-talets främsta textförfattare: Gus Morris, Fritz Gustaf, Karl-Ewert, Hasse Ekman och Karl Gerhard. Den sistnämnde sade tillfälligt upp bekantskapen efter att hon haft fräckheten att kritisera hans frasering, men samarbetet återupptogs några år senare.

Kai Gullmar bröt ständigt mot konventioner och lät inte det faktum att hon var den enda kvinnan i yrket styra hur hon levde sitt liv. Hon ”var för lat” för att lära sig noter och överlät till andra att nedteckna hennes nära 500 melodier. Hon trivdes bäst i herrkläder och levde öppet i en homosexuell relation, trots att detta var olagligt i Sverige fram till 1944.