Musiklek för generationer

Musiklek. Hon hittade på ordet själv. 25 år gammal sade Gunhild ”Gullan” Bornemark upp sig för att starta eget. På köpet fick hon världens mest kräsna testpublik; de visor som inte godkändes av barnen på Musikleken Blåklockan i Malmö eldade hon med i kakelugnen. De som klarade testet finns för evigt inbrända i hjärnbarken hos generationer.

Som 15-åring satt Gullan Bornemark i publiken under vad som skulle bli Alice Tegnérs sista konsert. Symboliken är närmast övertydlig: det tidiga 1900-talets främsta kompositör av barnvisor lämnar över till sin efterföljare. Där Tegnér gav oss ”Sockerbagaren” och ”Mors lilla Olle” tog Bornemark vid med visor om trafik, valpar, solsken och bortsuddade sura miner.

Musik var alltid det stora intresset. I ett hem utan grammofon delade Gullan sin tid mellan pianot och radions Grammofontimme. Swing och storbandsjazz var tidiga favoriter och under sina musikutbildningar fick hon skolning i klassisk musik, men det var alltid barn hon ville arbeta med, skriva för och sjunga tillsammans med.

Bornemarks absoluta gehör stannar inte vid det strikt musikaliska, utan har också gett henne känsliga öron för vilka ämnen som kan bli till sångtexter. Den fantasifulla ”Månstegen” skrevs efter månlandningen 1969. ”Skojiga valpen”, ”Min ponny” och ”Gå i solen” är direkt sprungna ur citat och berättelser från barn i hennes närhet. Andra gånger har det handlat om rena minnesramsor om geografi, astronomi eller matematik.

Med musikalisk lekfullhet som nyckel har karriären öppnat dörrar till skivprojekt, TV-framträdanden och sedan 2003 även den svenska psalmboken (psalm 799, ”Mista en vän”), men kärnan i Gullan Bornemarks gärning har alltid varit musikpedagogiken. Även efter att krånglande knän tvingade henne att lägga ner Musikleken Blåklockan 2007 efter 55 års verksamhet, har hon fortsatt att skriva och sprida musik till nya generationer.