Tog svensk hårdrock till de internationella topplistorna

När Sverige skulle vaka in det nya årtusendet dög bara Europe. På en uppbyggd scen på en pråm framför Skeppsholmen återförenades hårdrocksstjärnorna från Upplands Väsby efter åtta år. De hade kunnat välja att turnera med sina miljonsäljare från 1980-talet, men tog i stället bandet in i samtiden och återvände med några av sina bästa album någonsin.

Kassettbandet med ett av historiens mest kända keyboardriff låg länge och samlade damm hemma hos Joey Tempest. Europe var ett hårdrocksband och tanken fanns inte att något annat än gitarrer skulle ta dem högst upp på topplistorna. När ”The final countdown” släpptes blev den etta i 26 länder och Europe blev ett av världens mest efterfrågade band.

Det första genombrottet kom vid Rock-SM 1983. Skivbolagen hade uppmanat bandet att klippa sig och börja sjunga på svenska, så den vägen var stängd. I Rock-SM låg en skivinspelning i potten och Europe vann, även om arrangören Thomas Erdtman där och då hellre hade sett Östersundsbandet Café Midnatt som etta. Han trodde inte att hårdrock skulle sälja.

1986 kom The final countdown, inspelad tillsammans med Journey-producenten Kevin Elson som gav dem ett mer kommersiellt sound. Bara i USA sålde albumet i miljonupplagor och bandets publik breddades, men någonstans i alla playbackframträdanden fick John Norum nog: han ville inte vara popstjärna. Kee Marcello från Easy Action anslöt och fler hits följde, men 1992 lades bandet ner.

När Europe gick in i studion igen 2004 kom de överens om att inte bli något nostalgiband. I det nya millenniet har deras musik fått en dovare ton när de grävt djupare i bluesrock och inte väjt för tunga metalriff. Europes låtar av i dag låter mer som det 1970-tal de influerats av än det 1980-tal så många förknippar dem med.