För alltid Sveriges största punkband

Enda sättet för Pimme, Gurra och Fjodor att hinna bli fulla i tid inför första skivinspelningen var att ställa väckarklockan på halv fem. Pengarna de lyckats skrapa ihop räckte till tre timmars studiotid och givetvis hade de tilldelats ett morgonpass. Vrålet från Rågsved och Kulturföreningen Oasen ekade snart över hela landet och har inte tystnat sedan dess.

I förorter där ingen ännu hunnit rota sig, kändes punken som att komma hem. Avståndet från golvet upp till scenen var i alla avseenden litet under konsertkvällarna på ungdomsgården i Rågsved. När Thåström sjöng om monotonin i den döda sovstaden och att ”ingen jävel har brytt sig om oss” talade han för alla.

Bandet hade bildats under en festkväll i Fjodors och Gurras replokal under Blåsuts tunnelbanestation. Kemin var omedelbar och total. Namnet tog man från ett poliskommando vid en insats mot terrorgruppen Rote Armee Fraktion. Låttitlarna ”Häng Gud”, ”Sno från dom rika”, ”Totalvägra” och ”Beväpna er” gjorde inte mycket för att dölja hur de såg på samhället och sin generations förutsättningar.

Ebba Grön var inte först, men ojämförligt störst av de band som kom fram under den första svenska punkvågen i slutet av 1970-talet. Det främsta skälet var att de kunde spela, vilket inte var någon självklarhet eller ens en given ambition i dessa sammanhang. Urstarka melodier och inslag av ska och new wave gjorde att de nådde en publik även utanför punkkretsen. Motvilligt växte de till popstjärnor.

När Fjodor fick nog splittrades bandet. Thåström, Gurra och den sena rekryteringen Stry Terrarie gick vidare till Imperiet. Pressmeddelandet om att bandet var historia gick rakt in i Ekots nyhetssändning den 21 februari 1983. Ebba Grön hade blivit en riksangelägenhet. Deras första pressutskick fem år tidigare med slutlämmen “NER MED FÄLLDIN!” hade inte fått samma spridning.