Lade grunden till det svenska musikundret

På frågan vad han såg som sin största framgång, svarade Denniz Pop: “Vetskapen om att miljoner fötter dansar till min musik på en fredagskväll”. Som DJ lärde han sig att läsa av vad som gick hem på ett dansgolv. Som producent förfinade han konsten till perfektion. När han dog, blott 35 år gammal, hade han lagt grunden till det svenska musikundret.

Dag Volle slutade med blockflöjt efter tre lektioner och brydde sig aldrig om att lära sig något annat instrument. Hans musikintresse låg inte där – han ville få människor att dansa. Vännerna kallade honom Dagge, men utåt blev han Denniz Pop. Förnamnet plockades från seriefiguren Dennis. Pop var tänkt att utläsas som Prince of Pick-ups, men var lika mycket ett ställningstagande: popmusik var det han brann för.

Som en del av DJ-kollektivet Swemix tog han hitlistelåtar till Stockholms klubbgolv genom att göra egna remixar, men gled alltmer in på att skapa helt egen musik i rollen som producent. Med Dr. Albans ”Hello Afrika” fick han sitt genombrott och snart följde ”Another mother” med Kayo och ”All that she wants” med Ace of Base.

1992 inrättade Denniz Pop Cheiron-studion på Fridhemsplan med visionen att skapa en internationell hitfabrik. Genom att knyta till sig de största producent- och låtskrivartalangerna skulle popvärlden förses med hits från den oansenliga byggnaden på Kungsholmen. Viktigast av rekryteringarna var hook-geniet Max Martin. Med sin skolning i musikteori var han det perfekta komplementet till den intuitive Denniz Pop.

När ”The Sign” med Ace of Base ockuperade Billboardlistans förstaplats i sensationella 13 veckor, väcktes intresse från utlandet. Duon Pop/Martin producerade och skrev för Backstreet Boys, NSYNC, Michael Jackson och Britney Spears, men just när Cheiron nått toppen fick Denniz Pop beskedet att han hade cancer. Efter ett snabbt sjukdomsförlopp dog han den 30 augusti 1998. Han efterlämnade fru, barn och ett svenskt musikunder.