Ett av de mest inflytelserika svenska banden du aldrig hört på radio.

Utanför Sverige vet få punkare vem Joakim Thåström är. Men alla känner till Cimex-Jonsson. Är det en överdrift? Nej, faktiskt inte.

Anti Cimex är ett av de mest inflytelserika svenska banden du aldrig hört på radio.

I början av 80-talet, när bandet bildades i Skaraborg, definierade de vad som skulle komma att kallas kängpunk. Anti Cimex tog den brittiska hardcorepunken och gödde den med småstadstonåringens skräck inför ett vuxenliv på fabriken. Resultatet blev snabbare, hårdare och mer ilsket än något annat i landet. EP:n Raped Ass från 1983, inspelad i ett gammalt hönshus, är en blåkopia för den andra vågen av svensk punk.

Anti Cimex såg lika råa och skitiga ut som de lät. Med en stämma stark nog att väcka de döda, vrålade Tomas Jonsson ut sin frustration över kalla krigets ständigt närvarande undergång. Oftast fick det i d-takt – duppa, duppa, da – en säregen trumtakt uppkallad efter husgudarna i brittiska Discharge, men som Anticimex gjorde till sin egen.

Anti Cimex brutala arv är inte mätbart i skivförsäljning utan i inflytande. Från Brasilien, till USA, till Japan, till hela Europa, är Anti Cimex ett fundament, en konstant urkraft i den extrema rockens underjord. Bandet föll samman, men lämnade efter sig ett totalt mangel, paketerat i svartvit, apokalyptisk estetik. Ljudet av liv för alla som någonsin drömt om en nitklädd svart skinnpaj.