Sveriges vackraste röst

”Märkvärdigt bra, ett fenomen, 17 år. Bör anammas o skötas! Bör kunna bli ngt.” Så skrev operachefen John Forsell i sin dagbok efter att ha hört Jussi Björling provsjunga 1928. Borlängesonen blev med sin unika klang lika populär i de största operahusen som i folkparkerna och räknas samstämmigt som en av världens bästa sångare någonsin.

Under en vistelse i New York hade Jussi Björlings far David haft för avsikt att ta med sina söner till Metropolitan där Enrico Caruso skulle uppträda. Fadern hade dock låtit sig övertalas att bjuda barnen på en biofilm i stället. Jussi lär ha grämt sig hela livet över denna missade möjlighet som sedan aldrig kom igen. När han själv debuterade på The Met 1938 basunerade recensenterna ut att de upplevt ”den nye Caruso”.

När Björling kom till Stockholm som 17-åring hade han redan gjort över 900 konserter tillsammans med sina bröder, varav cirka 300 i USA:s svenskbygder. Hans tenorkarriär blev knappast mindre intensiv, med en aldrig sinande ström av operaroller, turnéer och skivinspelningar på båda sidorna av Atlanten.

Genom hela livet behöll Björling en stark kärlek till de folkliga scenerna. I sina memoarer 1945 avslöjade han att det var han som under 1930-talet sjungit in ett stort antal schlagermelodier under pseudonymen Erik Odde. Björlings återkommande konserter på platser som Skansen, Gröna Lund, Liseberg och
Furuvik lockade enorma folkmassor. I flera folkparker slog han publikrekord.

Jussi Björling led under sina sista år av hjärtbesvär och dog i sömnen den 9 september 1960, blott 49 år gammal. I Sverige utbröt närmast landssorg och i internationell press skrev man att världens vackraste röst tystnat. Jussi Björling hade inte bara en osedvanligt rik klang, ett imponerande tonomfång och en otvungenhet i sitt sätt att sjunga. I hans röst fanns också en tår, ett stråk av det svenska vemodet.