1940-talet

På ett omdiskuterat sätt höll sig Sverige utanför andra världskriget. Sveriges regering gick med på att låta Hitler använda svenska järnvägar. Krigsåren präglades av omfattande ransoneringar. Den svenska nationaldrycken kaffe försvann. Rums-temperaturen sänktes. Vattenförbrukningen ströps. Gengas ersatte bensin.

 

Även skivutbudet sinade. Det var slut med spännande importer från Amerika. Som en följd utvecklades i stället den inhemska jazzen. Musikerna fick egen tid, större utrymme, bättre självförtroende.

 

Centrum för svensk jazz blev Nalen på Regeringsgatan. Eller Gata Regerings som jazzfansen sade. Nalens historia som danspalats gick långt tillbaka. Under Stockholmsutställningen 1909 på Djurgården anordnades tillställningar med publik pardans som snabbt blev mycket populära. Denna moderna dekadens skapade dock protester från prinsessan Ingeborg och 300 societetsdamer. Moralpaniken ledde till att pardansen flyttades över till Nalen.

 

Kung på Nalen var Topsy Lindblom, guldmedaljör i tresteg i OS 1912, som drev verksamheten från 1934 till 1960. Nalen blev innestället för 1940-talets swingpjattar med sina gigantiska kavajer, tajta byxor och vidbrättade hattar.

 

En av de mindre salongerna på Nalen döptes 1947 om till Harlem. Här började de musiker som kom att dominera svensk jazz: Arne Domnérus, Monica Zetterlund, Putte Wickman, Bengt Hallberg, Lars Gullin. Gästspel av amerikanska musiker efter krigsslutet inspirerade, inte minst Dizzy Gillespie 1948 och Charlie Parker 1950.

 

1946 åkte två unga assistenter vid Tekniska högskolan, Björn Nilsson och Hans Werthén (senare chef för Electrolux), till USA för att studera amerikansk TV som redan det året kommit igång med reguljära sändningar.

 

I november 1947 kunde de unga svenskarna göra TV. Det första programmet från Teknis regisserades av Per Martin Hamberg. Unga radiotalangen Lennart Hyland var programledare.

 

Så varför börjar inte historien om svensk TV redan här 1947? Till och med Hyland fanns ju plats. Svaret är att diskussionen om televisionens framtid var infekterad. Hur skulle televisionen finansieras? Och vem skulle få det åtråvärda tillståndet att sända television?

 

Vad alla tvingades vänta på var regeringen. Efter ändlösa diskussioner dröjde det ända till våren 1956 innan det beslutades att det var statliga Radiotjänst som fick rätten att sända television i Sverige.

 

1948 spelade det unga löftet Povel Ramel in ”Tjo vad det var livat i holken i lördags”. 1949 gav Vilhelm Moberg ut ”Utvandrarna”. Samma år skrev Gunnar Nordahl på för AC Milan och blev Sveriges första utlandsproffs. Gunnar Nordahl lärde känna Jussi Björling som sjöng på La Scala. När exilsvenskarna längtade hem träffades de på torg i Milano och bröt arm.