Kent

JURYNS MOTIVERING

Inget band i den svenska musikhistorien har hållit sig på toppen lika länge som Kent. Kent har varit Sveriges största rockband i 20 år. Kent har grävt där de står och använt sin uppväxtstad Eskilstuna som spelplats för sånger som berättat någonting större om Sverige: om utanförskap och våld, om migrationen från mindre städer till större, om sammanhållning och tjurskallighet, om livet och döden. Att den refräng som ger störst allsång på Kent-konserter lyder ”Vi ska alla en gång dö” säger någonting om både Kent och landet de verkar i. Kents samlade sångkatalog har borrat sig ned i djupet av den svenska folksjälen. Låtar av Kent sjungs i dag på dop, bröllop och begravningar.


BIOGRAFI

Få grupper har gjort ett lika djupt avtryck i folksjälen som Kent. Bandet har med sitt särpräglade sound tonsäkert ramat in ett modernt folkhem under förvandling, och fansen återfinns också i alla åldrar och samhällsklasser. Med sin allvarsamma blandning av rock, pop och synth, mörker och ljus, spelar Kent i en helt egen division. Inte för inte har de i över 20 års tid kallats ”Sveriges största rockband”.

Det var 1991 som bandet Jones & Giftet vann en musiktävling hemma i Eskilstuna och fick vittring på framtiden. De stora skivbolagen hade redan tidigt koll på gruppen, som dock under de inledande åren mest harvade runt på småscener och tyckte att succén dröjde alldeles för länge. Först när hela bandet flyttade till Stockholm och bytte namn till Kent fick de äntligen sitt efterlängtade skivkontrakt. 1995 släpptes den självbetitlade debutplattan, recensenter och publik stämde upp i en enad hyllningskör och plötsligt kände alla till killarna i svarta kostymer och jumpaskor.

Medlemmarna i Kent har till och från bytts ut, men kärntruppen består av Jocke Berg (sång, gitarr), Martin Sköld (bas, keyboard), Sami Sirviö (gitarr, keyboard) och Markus Mustonen (trummor, piano). Övriga som har spelat under längre perioder med bandet är Harri Mänty, Martin Roos och Thomas Bergqvist. Sedan den första singeln ”När det blåser på månen” släpptes 1995 har Kent haft många listframgångar - med låtar som ”Kräm (så nära får ingen gå)” (1996), ”Musik non stop” (1999), ”Dom andra” (2002) och ”Töntarna” (2009). I Jocke Bergs krassa texter märks återkommande teman som kolsvarta kval och ett samhälle på väg att krackelera. Hits som ”Kevlarsjäl” (2000), ”Sverige” (2002), och ”La Belle Epoque” (2014) behandlar segregation och utanförskap och Kent har också emellanåt skänkt skivintäkter till utsatta barn, kvinnor och hemlösa.

Fastän Kent ibland betraktas som ett renodlat gitarrband har de precis som förebilderna Depeche Mode med tiden ofta kommit att bygga musiken kring dansanta synthslingor. Jämfört med rocksoundet på ”Blåjeans” från 1995 är gruppens modernare singelsläpp betydligt mer rytmiska och elektroniska, som ”999” (2012) och ”Var är vi nu” (2014).

Kent älskas över hela Skandinavien, har sålt drygt 2,3 miljoner album, tagit emot tiotalet Rockbjörnar och över tjugo Grammisstatyetter. Fantastiskt nog har Kent sedan genombrottet på 1990-talet lyckats bibehålla sin indiestatus samtidigt som de har sålt ut de största arenorna; en bedrift som vartenda band drömmer om men bara de allra största når upp till. Men så spelar ju Kent, som sagt, i en helt egen division.


Foto: Emil Fagander