Sveriges mest kompletta popstjärna

Med Konichiwa Records 2004 rensade hon bordet och nollställde sin karriär. Fjärde albumet var på många sätt hennes första. Namnet: Robyn, kort och gott. Första spåret: ett ”Curriculum vitae” vars innehåll inte skulle hålla för en granskning. Det var hela poängen. Robyn lade ingenting emellan när hon sökte jobbet som superstjärna och fick det.

Robyn upptäcktes i tur och ordning av 1) sångerskan Meja, 2) skivbolagsmannen Peter Swartling och 3) resten av världen. Robyn is here från 1995 var kaxig internationell R&B från en tonåring som visste att hon var något. De två Max Martin/Denniz Pop-samarbetena, ”Do you know (what it takes)” och ”Show me love” nådde båda Billboardlistans sjundeplats.

Världen väntade på ny Robyn-musik att omfamna men den personliga My truth distribuerades inte ens i USA och försöket att hitta tillbaka till ett mer kommersiellt uttryck på Don’t stop the music slutade i en kreativ återvändsgränd. Hon övervägde att sluta helt med musiken, men köpte sig i stället fri från alla kontrakt och startade eget.

Med full kontroll över den kreativa processens alla delar återvände den kompromisslösa utstrålning som en gång fått karriären att ta fart. Till detta adderade hon en ljudbild av rytmisk och bastung electronica och fick den att låta mer organisk än någonting hon tidigare gjort, i samarbeten med Klas Åhlund, The Knife, Kleerup och Röyksopp.

Många före henne har tagit både sin hjärtesorg och sin eufori till dansgolven, men Robyn går hela varvet runt och låter ofta klubbmiljön vara platsen där texterna utspelar sig, som i ”Dancing on my own” och ”Indestructible”. Hon har tagit sitt ibland industriella ljudideal till den breda poppubliken och på köpet hittat tillbaka till Billboardlistan. Svensk populärmusik har aldrig tidigare sett en mer komplett stjärna än Robyn.