Cornelis Vreeswijk

Juryns motivering

Att komma till Sverige som invandrare. Att erövra ett nytt språk och försöka hitta sin plats i samhället. Genom åren har det blivit allt fler svenskar som kan relatera till den erfarenheten. Men den förste som förde in det outsiderperspektivet i svensk musik var den flygande holländaren Cornelis Vreeswijk. Med sitt oborstade och musikaliska språk, sin gatuattityd och sina sånger om de som befinner sig på samhällets botten, så byggde han broar från 1700-talets Bellman till dagens rappare. Med sin unika mix av ballader, poem och lite blues gjorde Cornelis tidlös musik som blivit en outbytbar del av Sverige.


Biografi

Cornelis Vreeswijk (1937-87) föddes i Holland, flyttade till Sverige med sin familj när han var 10 år och efter realexamen arbetade han bl.a. som maskinbefälselev, fabriksarbetare, lantmätarassistent och mentalvårdare. Cornelis tidiga visdiktande inspirerades bl.a. av fransmannen Georges Brassens, belgaren Jaques Brel och av amerikansk folkmusik. Cornelis välkända Jag hade en gång en båtBalladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind och I natt jag drömde är hans genialiska textsättningar av de amerikanska folksångerna Sloop John B, Monday morning och Last night I had the strangest dream. Nedan följer ett litet urval av Cornelis verk.


1964 kom Cornelis debutalbum Ballader och oförskämdheter, som snabbt gjorde honom till den starkast lysande stjärnan på den svenska vishimlen bl.a. tack vare albumlåtarna Ballad på en soptipp och Min polare Per. 1965 gav Cornelis ut albumet Visor och oförskämdheter som bl.a. innehöll Brev från kolonien, och samma år följde albumet Ballader och grimascher som bl.a. innehöll, Lasse Liten blues och Jultomten är faktiskt död.


1966 kom albumet Grimascher och telegram som bl.a. innehöll Ångbåtsblues. 1967 tillbringade Cornelis fyra månader i Rio de Janeiro där han spelade rollen som kock i filmen Svarta palmkronor, vilket 1968 resulterade i det brasilianskt inspirerade albumetTio vackra visor och Personliga Person som bl.a. innehöll, Somliga går med trasiga skor och Felicia - adjö. 1970 följde dubbelalbumet Poem, ballader och lite blues som bl.a. innehöll Carl Michael Bellmans Märk hur vår skugga. 1971 kom det storsäljande albumet Spring mot Ulla, spring! Cornelis sjunger Bellman som bl.a. innehöll Solen glimmar blank och trind och Ulla, min Ulla säg får jag dig bjuda.


1977 gav Cornelis ut sitt andra album med Bellmantolkningar Movitz! Movitz! som bl.a. innehöll Liksom en herdinna och Drick ur ditt glas. 1980 gav Cornelis ut tre album – Turistens klaganEn spjutkastares visor och Bananer – bland annat…


1981 kom albumet Cornelis sjunger Povel med Cornelis tolkningar av bl.a. Povel Ramels The gräsänkling blues och Underbart är kort. 1986 kom albumet I elfte timmen, en titel som signalerade att Cornelis närmade sig slutet på sin livsresa.


Cornelis levde på många sätt ett mycket turbulent liv. Han gifte sig och skilde sig tre gånger, han dömdes flera gånger till fängelse, och precis som Bellman levde han nästan alltid tyngd av ekonomiska skulder. Mitt i detta kaos lyckades Cornelis ändå vara extremt produktiv. Under de 23 åren 1964–1987 spelade han in nästan 40 (!) album, komponerade otaliga visor och skrev nästan 300 sångtexter. I september och oktober 1987 spelade Cornelis in albumet Till Fatumeh – Rapport från de osaligas ängder.... och 12 november, bara några månader efter hans 50-årsdag i augusti, avled han i levercancer.


Cornelis är begravd på Katarina kyrkogård i Stockholm.